Effekten av neuromuskulär träning för incidensen av ankelstukningar och självskattad ankelfunktion, en systematisk översikt

Abstract

Bakgrund: Ankelstukningar är en av de vanligaste muskuloskeletala skadorna och kan leda till både subjektiva och funktionella symtom. Fysioterapeuten har en viktig roll i rehabiliteringen och utformningen av individanpassade träningsprogram. Det finns evidens som stödjer att neuromuskulär träning är effektivt för att förebygga ankelstukningar. Kontinuerlig sammanställning av litteratur på området kan bidra till att stärka evidensen kring tydligare kliniska rekommendationer.

Syfte: Syftet med denna systematiska översikt var att sammanställa det nuvarande vetenskapliga underlaget för effekten av neuromuskulär träning på incidensen av ankelstukningar och självskattad ankelfunktion hos vuxna individer med tidigare ankelstukning.

Metod: Litteratursökningen genomfördes i PubMed, Scopus och CINAHL. Inkluderade studier granskades och bedömdes utifrån metodologisk kvalitet, risk för bias, bevisvärde och klinisk relevans varefter evidensgradering genomfördes.

Resultat: Åtta studier inkluderades varav fyra undersökte incidens och fyra undersökte självskattad ankelfunktion. Sex av åtta studier påvisade statistiskt signifikant mellangruppsskillnad till förmån för interventionsgruppen. Tre studier uppvisade en klinisk relevant skillnad. Det vetenskapliga underlaget i denna systematiska översikt bedömdes vara begränsat.

Konklusion: Slutsatsen för denna systematiska översikt är att det vetenskapliga underlaget för effekten av neuromuskulär träning på incidensen av ankelstukningar och självskattad ankelfunktion hos vuxna individer med tidigare ankelstukning är begränsat. Fler studier med hög metodologisk kvalitet skulle vara av värde för att kunna dra säkrare slutsatser avseende klinisk rekommendation.