Barns röster i rättsprocesser om barnfridsbrott: En analys av tingsrätters bedömningar

Abstract

I juli 2021 infördes lagen om barnfridsbrott i Sverige, vilket innebär att det blev straffbart att utsätta barn för att bevittna vissa typer av brott mellan närstående. Lagen medförde ökade möjligheter för barn att vittna mot förövare. Det finns i dagsläget begränsad forskning om hur domstolar värderar barns utsagor om bevittnat våld. Därför syftade den föreliggande studien till att undersöka tingsrätters bedömningar av barns utsagor, samt studera eventuella samband mellan ålder, bevittnandeform och domslut vid barnfridsbrott. Sannolikheten för fällande dom förväntas vara högre när brottet bevittnats av äldre barn, samt när barnet både sett och hört grundbrottet. Materialet bestod av 96 skriftliga tingsrättsdomar rörande barnfridsbrott, med 124 målsägande barn (3–14 år). Studiens frågeställningar analyserades genom beskrivande statistik samt flernivåregressionsanalyser. Resultaten visade att tingsrätternas domar innehöll bedömningar av barnens utsagor utifrån Högsta domstolens kriterier i drygt 50 % av rättsfallen, samt att uttryckliga tillförlitlighetsbedömningar nämndes oftare i domar rörande äldre barn. Vidare var varken ålder eller bevittnandeform signifikanta prediktorer för fällande dom. Sammantaget belyser studiens resultat att det finns ett behov av att, i större utsträckning, synliggöra barnens utsagor i dessa brottmål.