Matematiklärarnas undervisningsmetoder. En kvalitativ studie bland behöriga lärare i två kommuner med fokus på individualisering,konkretisering, begreppsbildning och problemlösning

Abstract

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur matematiklärare i två kommuner ser på och arbetar med individualisering i matematikundervisningen i årskurs 7-9. Den empiriska studien avsåg att besvara syftet utifrån ett antal frågeställningar vilka belyste individualisering, konkretisering, begreppsförståelse och problemlösning i matematikundervisningen. Teori: Den huvudsakliga inriktningen i litteraturdel och teoridel i denna studie handlar om hur skolan och lärarna, enligt styrdokument och forskning, skall genomföra sitt uppdrag för att eleverna på ett individualiserat sätt skall bli goda problemlösare. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet, vilket utgår från den ryske psykologen Lev S Vykovskijs (1896-1934) teorier om lärandet. Metod: Undersökningen genomfördes med en kvalitativ metod i form av strukturerade fokusgruppsintervjuer. Totalt intervjuades fem fokusgrupper, vilket representerade alla kommunala 7-9 skolor i de två kommunerna. Resultat: Individualisering i bemärkelsen att nå och lyfta alla från sin nivå är en paradox enligt de intervjuade lärarna i de två undersökta kommunerna. Duktiga och självgående elever får inte den handledning under dialog som de borde kunna kräva och de kan därför inte utvecklas optimalt. Möjligheten till individualisering begränsas av elevgruppens storlek, dess kunskapsspann och av tidsbrist. Många av de intervjuade lärarna i de två kommunerna har svårt att hitta formen för problemlösning och att finna problem som utmanar alla elever på rätt nivå. Pedagogerna verkade inte systematiskt undervisa problemlösningsstrategier. Svenska ungdomar lyckas sämre och sämre på internationella och nationella tester. Enligt styrdokument som kommentarmaterialet i matematik till Lgr 2011 beror det på att matematikundervisningen i svenska skolor till stor del bedrivs som enskild räkning och då tränas bara två av de fem förmågorna i matematik, som alla elever skall utveckla. Föreliggande studie visar att matematikundervisningen i de två undersökta kommunerna inte bedrivs i form av enskild räkning, utan matematiklektionerna genomförs med genomtänkt lektionsstruktur för att utveckla förmågor.