”Jag tänkte med hjärnan!” En undersökning av matematiska elevinitierade parsamtal i årskurs två.

Abstract

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om elevinitierade parsamtal mellan elever i årskurs två i matematikundervisningen. Detta görs genom att undersöka vilka typer av resonemang som eleverna använder sig av när de pratar matematik sinsemellan. Detta görs utifrån följande frågeställning: Vilka typer av resonemang uppstår mellan elever under matematikundervisningen? Studien utgår ifrån en kombination av det sociokulturella och det socialkonstruktivistiska perspektivet på lärande där interaktion och kommunikation är i centrum. För att kunna undersöka vilka typer av resonemang som uppstår mellan elever används Lithners (2008) teoretiska ramverk som analysverktyg för att kategorisera resonemang. För att kunna undersöka elevinitierade parsamtal under matematikundervisningen har data samlats in genom video-inspelade observationer. Tre lektioner observerades och filmades i en klass i årskurs två. Inspelningarna transkriberades, kodades och analyserades utifrån analysverktyget. I resultatet framkom att den vanligaste resonemangstypen var imiterade resonemang som utgjorde 81 % (17 av det totala antalet 21) av samtalen. Totalt så kategoriserades 19 % (fyra av 21) av samtalen som kreativa. Den största skillnaden mellan de två huvudkategorierna var mängden kommunikation mellan eleverna under samtalen. I de kreativa resonemangen bidrog båda eleverna med många turtagningar, vilket de inte gjorde i samma utsträckning vid de imitativa resonemangen. Då var det framförallt en elev som stod för kommunikationen som då också var mer kortfattad i jämförelse. Eleverna hjälpte varandra genom scaffoldning som förekom vid de flesta samtal och genom lotsning som framförallt förekom vid guidade algoritmiska resonemang. Den avgörande skillnaden mellan de två huvudkategorierna imitativa och kreativa resonemang bestod av kvaliteter såsom reflektion och originalitet i samtalen.