Kalibrerad för prestation. En kvantitativ studie om kroppskompositionens påverkan på fysiska tester hos juniorishockeyspelare

Abstract

Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka samband mellan kroppskomposition och uthållighetstest på is samt stående längdhopp hos kvinnliga och manliga juniorishockeyspelare. Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie där 28 ishockeyspelare från en elitverksamhet deltog, varav 15 kvinnor och 13 män. Deras ålder var från 15–19 år, med träningserfarenhet i elitmiljö på 0–3 år. En DXA-mätning jämfördes med stående längdhopp på barmark och uthållighetstest på is. Spearmans rangkorrelationskoefficient och multipel linjär regressionsanalys tillämpades och genomfördes i SPSS Statistics 29.0.0.0. Resultat: Sambandet mellan total fettmassa och total åktid på is visade ett svagt till måttligt samband med tydligare fördel för männen (r=0,41) jämfört med kvinnorna (r=0,31). Fettfri massa i nedre extremitet hade däremot ett relativt likvärdigt negativt samband för kvinnor (r=-0,42) som för männen (r=-0,38). För stående längd såg resultatet annorlunda ut där total fettmassa för kvinnorna hade starkare samband (r=-0,42) jämfört med män (r=0,12). Detsamma gäller för fettfri massa i nedre extremitet där kvinnor (r=0,38) hade starkare samband än män (r=0,15). Inga av resultaten är statistiskt signifikanta. Förklaringsgraden för uthållighetstest på is uppgavs till ett justerat R² på 48,2% jämfört med stående längdhopp där ett justerat R² var 86,4%. Båda modellerna är statistiskt signifikanta som helhet, men ingen enskild oberoende variabel var signifikant förutom kön som var signifikant i stående längdhopp (p <,001). Slutsats: Studien har visat att det finns svagt till måttligt samband för båda könen mellan både total fettmassa och fettfri massa i nedre extremitet i relation till uthållighetstest på is. Däremot verkar enbart kvinnor ha ett svagt till måttligt samband mellan kroppskomposition och stående längdhopp, något som var näst intill obefintligt hos männen. Detta ger praktiska implikationer för tränare aktiva inom ishockey då överförbarheten mellan prestation på barmark till is bör vara en central komponent. Med tanke på att det verkade vara en lägre förklaringsgrad mellan de oberoende variablerna och uthållighetstestet på is kan det framgå att det finns andra faktorer som en tränare bör ta hänsyn till. Ett exempel är att utveckla aerob förmåga och skridskoteknik.