SJUKSKÖTERSKORS ERFARENHET AV ATT VÅRDA PATIENTER MED SUBSTANSMISSBRUK SOM ÄR I BEHOV AV SMÄRTLINDRING - En litteraturöversikt

Abstract

Bakgrund: Smärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker vård. Smärta definieras som “en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse förknippad med, eller liknande den som är förknippad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada”. Smärta är en subjektiv och individuell upplevelse. Patienter med substansmissbruk upplever misstro från sjukvårdspersonal när de söker vård för smärta. Personcentrerad vård är avgörande för att möta patienternas individuella behov och skapa förtroende mellan sjuksköterska och patient genom att bemöta dem utan fördomar och se dem som en person och inte en substansmissbrukare. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av smärthantering av patienter med substansmissbruk. Metod: En litteraturöversikt bestående av tio artiklar har granskats varav nio var kvalitativa och en var kvantitativ. Artiklarna analyserades med Fribergs modell i fyra steg. Litteratursökningar genomfördes i Pubmed och Scopus. Två huvudteman och fem subteman framkom. Resultat: Att arbeta som sjuksköterska med att vårda substansmissbrukande patienter i behov av smärtlindring väcker känslor av frustration, rädsla och oro. Det finns en rädsla av att bidra till beroendet vilket leder till att sjuksköterskan använder sig av andra farmakologiska strategier för att undvika beroendeframkallande substanser som opiater. Sjuksköterskorna misstror patienternas smärta och tror att dem bara är ute efter ett ”rus”. Detta leder till att vissa patienter inte får adekvat smärtlindring och sjuksköterskorna sätts i etiska dilemman. Slutsats: Förtroende sinsemellan i vårdrelationen är avgörande för en effektiv smärtlindring. Sjuksköterskor måste se patienter med substansmissbruk som individer, inte bara som missbrukare. Sjuksköterskor upplever etiska dilemman mellan att lindra smärta och riskera att bidra till beroende, vilket skapar frustration. Litteraturöversikten belyser deras erfarenheter och behovet av att fylla kunskapsluckor i vården av dessa patienter.