När livet inte går att rädda - Föräldrars upplevelser när ett barn dör inom intensivvården

Abstract

Bakgrund: När ett barn är döende skapas en komplex situation för föräldrar och specialistsjuksköterskor inom intensivvården. När kurativ behandling övergår till vård i livets slutskede sätts stor press på såväl personal som föräldrar. Vården kring döende barn och deras föräldrar bör utgå från ett familjecentrerat förhållningssätt med barnets rättigheter i fokus. Tidigare forskning belyser kunskapsluckor kring personalens förmåga att hantera situationen och bemöta barnens föräldrar. Syfte: Att belysa föräldrars erfarenheter kring processen när ett barn dör på en intensivvårdsavdelning. Metod: Systematisk litteraturöversikt som inkluderade 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre huvudteman med respektive subteman. Det första huvudtemat består av; Möjligheten att få vara nära sitt barn och innefattar de fyra subtemana Behovet av närhet till sitt barn, Delaktighet i omvårdnaden, Vårdrelationens betydelse samt Vårdmiljöns betydelse. Tema två; Att vara införstådd med sitt barns vård och innefattar de två subtemana Behovet av information samt Beslut att avbryta behandling. Det tredje och sista temat är; När döden inträffar och innefattar de tre subtemana Tiden kring dödsfallet, Vikten av att skapa minnen samt Tiden efter. Slutsats: Vårdmiljön och vårdrelationen skapar förutsättningar för fysisk närhet och delaktighet för föräldrar, där behovet av information spelar en central roll i den familjecentrerade vården. Inte minst vid svåra beslut. När vården ändrar riktning är det av stor vikt att föräldrarna är införstådda kring syftet med barnets vård för att den ska fortsätta vara familjecentrerad.