Relationskompetens. En etnografiskt inspirerad studie om några specialpedagogers relationer till lärare

Abstract

Studiens syfte var att undersöka hur några specialpedagogers relationer till lärare avseende samtal och praktiska göromål tar sig uttryck i två grundskolor. Forskningsfrågan som fungerat som utgångspunkt handlar om vad som kännetecknar några specialpedagogers relationskompetens i förhållande till lärare. I bakgrunden beskrevs specialpedagogens yrkesroll, relationer mellan specialpedagog, lärare och elev samt specialpedagogens samtal med lärare. Studiens teoretiska utgångspunkt var Aspelin, Östlund och Jönssons modell Relational Competence Model, med de tre delkompetenserna kommunikativ kompetens, differentieringskompetens och socioemotionell kompetens (2021a) och begreppet relationskompetens (Aspelin, 2018). Examensarbetet är en etnografiskt inspirerad kvalitativ studie och metoden har varit deltagande observation och intervjuer. Urvalet var dels ett bekvämlighetsurval, dels ett målstyrt urval. Sammanlagt deltog tre specialpedagoger och nio lärare från två grundskolor i studien. Resultatet kategoriserades och redovisades i de tre kategorierna kommunikation, tillgänglighet och känslor, med tillhörande underkategorier. I studiens diskussion drogs slutsatser om vikten av att som specialpedagog känna till eleverna, kommunicera verbalt och ickeverbalt på ett överensstämmande sätt, föra spontana samtal med lärare, ges organisatoriska förutsättningar för kommunikation med lärare, göra sig tillgänglig för lärare, hantera känslor som uppstår i relation till lärare samt vara medveten om att relationer till lärare kräver mångsidig kompetens.