Manliga pedagogers erfarenheter och förhållningssätt i förskolans verksamhet

Abstract

Syftet med studien är att undersöka manliga pedagogers erfarenheter av att arbeta i förskolan. Det huvudsakliga fokuset är hur de förhåller sig till normer, att vara en förebild, och samhällets förväntningar på manliga pedagoger. Studien diskuteras utifrån diskursteorin där begrepp som genus, normer och maskulinitet behandlas. Det är en kvalitativ studie som baseras på sju intervjuer med manliga pedagoger i åldrarna 28-50 år. Två är barnskötare och fem är förskollärare och de har varit yrkesverksamma i tre till elva år. I resultatet framgår det att de manliga pedagogerna trivs med sitt arbete och att de finner det betydelsefullt. Tidvis kan männen uppleva könsbundna förväntningar och ett extra ansvar att vara en förebild på grund av sitt kön, men att detta inte har en omfattande påverkan på dem i sin yrkesroll. Resultatet betonar även pedagogernas vilja att vara normbrytande samt att visa på olika maskuliniteter och hur viktigt det är för förskolans normkritiska arbete. Medias rapportering om sexuella övergrepp behandlas även i studien och de manliga pedagogerna menar att de emellanåt kan känna sig påverkade av den men att stödet från verkamheten gör att de känner sig trygga i sin roll. Slutligen belyser studien vikten av manliga pedagoger eftersom de kan bidra med ytterligare perspektiv och att de i sin yrkesroll påverkar samhällets normer och föreställningar kring kön och maskulinitet. Studien poängterar även det viktiga arbetet som förskolan gör för att främja en normmedveten och inkluderande verksamhet.