Varför räkna i matematiken?

Abstract

Elevers motivation i matematik är en viktig förutsättning för att kunna bedriva matematikundervisning. Mest gynnsamt är så kallad inre motivation, att en handling utförs endast för individen skull, och i fallet med matematik för nöjet och tillfredställelsen av själva ämnet. Skolan som struktur präglas dock av mängder av yttre motivationsfaktorer: belöningar, betyg, tidspress och andra personer än elevens vilja. Den här studien syftar till att undersöka gymnasielevers motivation till att göra matematiska uppgifter, vilka uppgifter väljer de och varför? I studien har gymnasieelever intervjuats och de transkriberade intervjuerna har kvalitativt analyserats efter olika motivationsfaktorer och hur de påverkas utifrån ”self-determination theory”, ett teoretiskt ramverk inom psykologi som bland annat behandlar inre- och yttre motivation. Elever visade på både inre- och yttre motivation, men i olika grad och hur pass mycket de påverkades av externa faktorer skiljdes sig på individbasis. Vad som visades sig påverka inre motivation var bland annat: tidspress, känslomässig påverkan, läraren, och uppgifternas relevans. Yttre motivationsfaktorer bestod främst av läraren, betyg, och läroboken. Utefter hur självbestämmande individen är över sina egna handlingar kan de olika motivationsfaktorerna vidare kategoriseras, där det visade sig att samma faktorer hade olika effekt på olika elevers självbestämmande grad av sitt eget handlande. Slutsatserna som kan dras härrör främst till de likheter som kunde göras med tidigare studier. En hög grad av självbestämmande (autonomi) är eftersträvansvärt och en viktig faktor för att elevers inre motivation ska gynnas. Så är också matematiska uppgifters som känns relevanta och som tillför förståelse för deras livsvärld.