”OBERÄKNELIG, AGGRESSIV OCH FARLIG” En allmän litteraturöversikt om sjuksköterskors attityder gentemot patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård

Abstract

Bakgrund: Psykisk ohälsa är vanligt förekommande, och patienter med psykisk ohälsa vårdas inom somatisk vård vid samsjuklighet med fysisk sjukdom. Varannan svensk kommer någon gång under livet att uppleva psykisk ohälsa. Långvarig psykisk sjukdom ökar sannolikheten för att drabbas av somatiska sjukdomar, liksom somatiska sjukdomar ökar sannolikheten för psykisk ohälsa. Samtidigt medför psykosomatisk samsjuklighet ofta sämre somatisk vård och ökad dödlighet. Sjuksköterskan har genom sin profession ett särskilt ansvar för att identifiera och synliggöra patientens vårdbehov. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors attityder vid vård av patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: En litteraturstudie med elva inkluderade artiklar varav sju kvalitativa, tre kvantitativa och en multimetoddesign granskades enligt riktlinjer för allmän litteraturöversikt. Resultat: Resultatet svarade på vårt syfte och presenterades uppdelat i fyra huvudteman: attityder i mötet med patienter med psykisk ohälsa i somatisk vård, kompetens och kunskapsbrist, den somatiska vårdmiljöns påverkan och professionellt och etiskt ansvar, med sammanlagt elva subteman. Under dessa rubriker framträdde en bild av attityder som i stor utsträckning präglades av synen på patientgruppen som oförutsägbar och besvärlig. Flera faktorer som tidsbrist, erfarenhet, kunskapsbrist och strukturella faktorer ansågs ha bidragit till problematiken. Slutsats: Resultatet visade på en tydlig ambivalens mellan negativa attityder och en genuin vilja att ge god vård. I litteraturgranskningen framkom att sjuksköterskors attityder och tolkningsföreträde inte bara påverkade bemötandet av patienter utan även medförde strukturella konsekvenser för såväl patienten, som generella prioriteringar inom vården. Utbildning, stöd och reflekterande praktik för att upprätthålla och utveckla sjuksköterskors kunskap och kompetens visade sig vara avgörande för en större trygghet i komplexa och etiskt krävande vårdsituationer.