”Om man är man förväntas man att vara bra. Som kvinna måste man bevisa att man är bra." En studie i hur samhällets konstruktion av genus påverkar en kvinna i hennes roll som musiker.

Abstract

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur samhällets konstruktion av genus påverkar en kvinna i hennes roll som musiker. På vilket sätt upplevs och hanteras genusrelaterade begränsningar och vad blir konsekvenserna? Jag har i studien använt mig av observationer och intervjuer med två olika band, ett bestående av tjejer och ett med killar. De har alla delat med sig av erfarenheter och tankar kring problem de upplever i en musikalisk diskurs. Resultatet visar att det finns ett flertal likheter mellan banden, inte minst när det kommer till att använda musik som ett identitetsskapande verktyg. Tydligt är att problemen tjejerna upplever, alla är förknippade med deras könstillhörighet, medan killarna snarare upplever åldern vara det största problemet inom musikbranschen. Resultatet visar också att studiens kvinnliga informanter blir negativt särbehandlade och möts av fördomar. Men studien visar också att de hittar utvägar, både vad gäller att skaffa sig musikaliska förebilder men också när det kommer till att känna sig så obegränsade som möjligt. Uppsatsen innehåller även ett utvecklande av teorier av Yvonne Hirdman och Ulla Tebelius. Här förs även ett eget resonemang vad gäller vikten av en förebilds könstillhörighet.