DET ÄR SOM EN OFRIVILLIG BERG-OCH-DALBANA Välbefinnande, aktivitetsengagemang och aktivitetserfarenhet vid premenstruellt dysforiskt syndrom

Abstract

Bakgrund Premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) drabbar 3-8% av alla menstruerande kvinnor. Syndromet kan orsaka fysiska och psykiska symtom. Exempel på psykiska symtom är humörsvängningar, ångest, nedstämdhet, självmordstankar, koncentrationssvårigheter, trötthet samt minskat intresse för dagliga aktiviteter. Symtomen uppstår i menstruationscykelns lutealfas, som pågår i ungefär 14 dagar, för att avta eller försvinna helt under menstruationscykelns follikelfas. Välbefinnande anses inom aktivitetsvetenskapen ha starka kopplingar till begreppen aktivitetsengagemang och aktivitetserfarenhet, och det finns en stor kunskapslucka om hur PMDS samspelar med dessa begrepp. Syfte Studiens syfte var att utforska hur personer med PMDS upplever välbefinnande, aktivitetsengagemang och aktivitetserfarenhet vid PMDS jämfört med symtomfri period. Metod Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fem personer som lever med PMDS och bearbetades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat Efter bearbetning av datamaterialet framkom temat “Det är som en ofrivillig berg-och-dalbana”. Tre kategorier identifierades: Variationer i psykisk och fysisk hälsa, upplevelsen och utförandet av aktiviteter varierar samt relationer och socialt liv förändras. Dessa kategorier innehöll sammanlagt nio subkategorier. Det fanns tydliga skillnader i mående och hur aktiviteter upplevdes mellan faser med PMDS och faser utan symtom. Slutsats Studiens resultat visar att samtliga deltagare upplevde stor försämring i välbefinnande under faserna med PMDS. De hade de svårare för att engagera sig i aktiviteter samt hade färre positiva aktivitetserfarenheter, vilket förbättrades i de symtomfria faserna då de mådde bättre psykiskt och fysiskt. Under de symtomfria faserna hade deltagare dock svårt för att återhämta sig och överkompenserade för allt de inte fått gjort under faserna med PMDS. Det framkom också hur det dåliga måendet under faserna med PMDS påverkade nära relationer negativt, vilket även fick konsekvenser under de symtomfria perioderna. Studien visade således att det inte finns någon fas som är fri från aktivitetsproblem, även om de medicinska symtomen minskar eller försvinner helt. Det är av intresse att i framtida forskning utforska hur arbetsterapeutiska insatser kan förbättra välbefinnandet för personer med PMDS.