Klasskillnader mellan lärare och elever

Abstract

Uppsatsen tar avstamp i Fanny Ambjörnssons I en klass för sig (2003) där hon funnit att elever och lärare på barn- och fritidsprogrammet krockar pga sina olika klassbakgrunder. Den här uppsatsens syfte är att undersöka hur lärare ser på och resonerar kring klasskillnader mellan sig och eleverna. Tycker lärarna att klass utgör ett problem i skolan? Vad säger sig lärarna göra för att komma runt de hinder som uppstår pga av klasskillnaderna? Tycker lärarna att de lyckas ta sig runt hindren? Hur ser de på skillnader i språkbruk mellan sig och sina elever pga av klasstillhörighet? För att ta reda på detta har jag intervjuat sex lärare på ett yrkesprogram. Att valet föll på yrkesprogram beror på att det är vanligt att eleverna där har en arbetarklassbakgrund. Lärare däremot är ofta födda i medelklassen eller har via sin utbildning gjort en klassresa. För att förstå och tolka klasskillnaderna har jag använt mig av Pierre Bourdieus begrepp: kapital, fält och habitus. Utifrån vår habitus som hänger samman med vår klassbakgrund, ser vi olika saker, har olika smak, för oss olika, förväntar oss olika, pratar olika osv. Lärarna i undersökningen är medvetna om detta och försöker kompensera eleverna på olika sätt, genom att skapa en relation med dem, försöka ge dem tillgång till ”medelklasspråket”, förankra undervisningen i elevernas verklighet utan att bli för privata mm. Detta är en svår balansgång, för att lyckas med den krävs en medvetenhet om klasskillnader men också vad som kan vara utmärkande för olika klasser, både sin egen och elevernas. För att kunna skapa en relation med varje elev krävs tid och engagemang.