En studie av boendepersonals praxis mot bakgrund av Lacans teori om psykosen och psykiatrireformens vårdideologiska former

Abstract

Uppsatsen beskriver vilka bilder av människor med psykosdiagnoser som boendepersonals praxis tycks bära på latent när de rekonstrueras inom spänningsfältet mellan psykiatrireformen och Jacques Lacans syn på psykosen. Spänningsfältet ställs upp genom nedslag i psykiatriutredningen och Lacans mest centrala texter på området och appliceras sedan på de praxisbeskrivningar som sex semistrukturerade intervjuer med boendepersonal genererat. Resultatet visar att boendepersonalen tenderar att inta en komplementär roll i relation till de boende, en roll som tycks vila på antagandet att människor med psykos inte kan ses som tillräkneliga, och som syftar till att resocialisera den boende till samhället. Vidare framkommer en polariserande praxis vilket tolkas som att personalen har ett latent antagande om att den psykotiske ”i grunden” fungerar på samma sätt som dem själva.