The efficacy of Rituximab in thyroid associated ophthalmopathy not responding to steroid therapy
Date
Authors
Journal Title
Journal ISSN
Volume Title
Publisher
Abstract
Ny behandling testad för svår ögonsjukdom Varje år i Sverige insjuknar flera människor i en autoimmun sjukdom, Graves sjukdom (också kallad giftstruma), som påverkar sköldkörteln. Graves sjukdom gör att sköldkörteln blir överaktiv och de drabbade kan till exempel drabbas av viktnedgång, hjärtklappning, hårförlust och trötthet. Upp till två tredjedelar av de som drabbas av Graves sjukdom har också symptom från ögonen, så kallad Graves oftalmopati eller giftstrumeögon. Denna komplikation drabbar ögonen och den kan bli ytterst allvarlig. Symptom på Graves oftalmopati är till exempel att man ser dubbelt, får rinnande, skavande och utåtstående ögon och i värsta fall påverkan på synnerven som kan leda till blindhet. Sjukdomen delas in i olika stadier och det finns olika behandlingar tillgängliga. Den vanligaste behandlingen mot Graves oftalmopati är höga doser av läkemedlet kortison, som ges direkt in i blodet. Kortison fungerar tyvärr inte på cirka en fjärdedel av patienterna. De höga doserna av kortison orsakar också många svåra biverkningar, så som sömnpåverkan och hjärtklappning. De senaste åren har studier gjorts på en alternativ behandling mot Graves oftalmopati, Rituximab, och det är idag det läkemedel man ger i andra hand, om kortison inte fungerar. I en ny studie gjord vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset har man studerat Rituximabs effekt hos patienter med Graves oftalmopati som inte blivit bättre i sin sjukdom av kortisonbehandlingen. Detta gjordes genom att effekten av kortison utvärderades fyra veckor in i behandlingen. Bedömdes det att kortison inte haft önskad effekt hos patienterna i studien bytte patienten behandling till Rituximab. I studien hade kortison, i de fall behandlingen fungerade, en snabb effekt mot sjukdomen, men när den 12 veckor långa behandlingen avslutats så försämrades två femtedelar av patienterna inom sex veckor i sin sjukdom igen. Rituximab gav varken en snabb eller tydlig effekt på sjukdomen. Däremot såg man att patienterna som behandlats med Rituximab blev mer stabila i sin sjukdom och de drabbades inte av den typ av försämring i sin sjukdom, som de som fick kortison gjorde. Dock jämfördes resultatet hos de som fått Rituximab med patienter som fortsatt med kortisonbehandling trots utebliven effekt. I de jämförelserna såg man att sjukdomen stabiliserats även i de fall då patienterna fortsatt med kortison. Andra analyser gjordes i studien, som visade att Graves oftalmopati är vanligare bland kvinnor, men att det är vanligare att män inte svarar på behandlingen med kortison. Studien visade också att livskvaliteten varken förbättras eller försämras av Rituximab, medan den, i olika avseenden, både förbättras och försämras under kortisonbehandlingen. En fortsättning av studien är att vänta, där även biverkningarna av de två olika behandlingarna kommer att analyseras. Patienterna följdes även i drygt ett år, så resultat på en mer långsiktig effekt av både kortison och Rituximab är att vänta. Men en slutsats man redan nu kan dra är att Rituximab inte är en bättre behandling än kortison mot Graves oftalmopati, även om fler studier på området krävs.