Att bära ansvaret i dimman; intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med intensivvårdsrelaterat delirium

Abstract

Bakgrund: Intensivvårdsrelaterat delirium är en plötsligt påkommen kognitiv svikt som kan uppstå hos patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning. Det är en plågsam komplikation av intensivvården som kan medföra konsekvenser som ger men för resten av livet. Det finns ingen standardiserad farmakologisk behandling för att bota tillståndet, utan vården innefattar en kombination av omvårdnadsåtgärder för att främja läkning. Studier påvisar att intensivvårdssjuksköterskorna inte alltid utför dessa åtgärder. Att studera intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av att vårda patienter med intensivvårdsrelaterat delirium kan ge en inblick i vården som bedrivs för att ge klarhet till framtida förbättringar av vården för tillståndet. Syfte: Att utforska intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med intensivvårdsrelaterat delirium på intensivvårdsavdelningar för vuxna. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats antogs som metod. Resultat: Litteraturöversikten identifierade tre huvudteman med tio subteman. Första huvudtemat upplevelser av att vårda innefattar fyra subteman en psykisk och fysisk påfrestning, den icke-farmakologiska behandlingen – en viktig pusselbit, den farmakologiska behandlingen – ett omdiskuterat komplement till omvårdnad och familjeinvolvering – en resurs med utmaningar. Det andra huvudtemat upplevelser av att bedöma innefattar tre subteman behovet av att bedöma - en nedprioriterad uppgift, mellan klinisk bedömning och bedömningsverktyg och fördelar och nackdelar med CAM-ICU. Det tredje huvudtemat förutsättningar för vårdandet innefattar tre subteman upplevda förutsättningar som möjliggör vårdande, upplevda barriärer för att kunna vårda och teamarbete – en komplex nödvändighet. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av att vårda patienter med intensivvårdsrelaterat delirium är komplicerad och kantas av barriärer. Barriärerna beror framförallt på organisatoriska förutsättningar. För att förbättra vården för patienter med intensivvårdsrelaterad delirium finns behov av att minska dessa barriärer för att tillgodose intensivvårdssjuksköterskans behov av fysisk, psykisk och emotionell återhämtning. Icke-farmakologisk behandling, kommunikation och familjeinvolvering upplevdes som viktiga komponenter för att främja säker vård.