NÄR VÅRD SKAVER – SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVELSE AV ATT VÅRDA UNDER TVÅNG En kvalitativ litteraturstudie

Abstract

Bakgrund: Sjuksköterskans ansvar i slutenvårdspsykiatrin innefattar att stödja patienter till hälsofrämjande förändringar, för att göra detta kan en patient i vissa fall behöva vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Tvångsvård kan ibland innebära tvångsåtgärder, där sjuksköterskan utför åtgärderna och samtidigt strävar efter att arbeta personcentrerat. Sjuksköterskan ska enligt kompetensbeskrivningen värna om patienters autonomi och delaktighet, och enligt etiska principer ska sjuksköterskan föra kontinuerliga etiska resonemang. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor upplever etiska dilemman och svårigheter i att arbeta med tvångsåtgärder. Syfte: Syftet med studien är att utforska sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning under tvång. Metod: En strukturerad informationssökning där åtta litteraturstudier med kvalitativ ansats hittades och analyserades utifrån Fribergs fyra steg kring att göra en litteraturöversikt. Detta kompletterades även med analys av både det manifesta och det latenta innehållet. Resultat: Tre huvudteman identifierades i artiklarna; Att tvinga och vårda samtidigt, Sjuksköterskan i skuggan av tvång och Balansen mellan kontroll och omsorg. I dessa fanns sex subteman; Patienten i centrum, Att bygga relation i motvind, Ensamhet i rollen, Att bära tvånget, När tvång blir nödvändigt och Omtanke eller övertramp?. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde svårigheter med att ge god omvårdnad och samtidigt utöva tvångsåtgärder, och dessutom få fysiska och psykiska skador i och med dessa. Många sjuksköterskor upplevde etiska dilemman angående tvångsvård, detta inkluderade en osäkerhet kring när tvångsåtgärder ska tillämpas. Stöd från kollegor belystes som viktigt, i kontrast med detta upplevdes en dissonans mellan dem och samhället, vilket bidrog till en känsla av ensamhet hos sjuksköterskorna.