Socionomers syn på uppgift och uppdrag; Människan framför allt

Abstract

Arbetshypotesen för studien är att det kan finnas en diskrepans mellan uppdraget som socionomen får sig tilldelat (med de lagar och regler socionomer lyder under) och det socionomen själv ser som sin uppgift, det vill säga vad han eller hon själv vill uppnå med sitt arbete. Vi vill även, om hypotesen stämmer, ta reda på vilka strategier som används för att hantera detta och vilket utrymme som finns och ges för att manövrera arbetet. Huvudfrågeställningarna lyder som följer: • Hur ser socionomen på uppdrag och uppgift, skiljer de sig åt och vad prioriteras? • Vilken betydelse har handlingsutrymme, finns det och hur används det? • Har arbetet och inställningen till arbetet förändrats över tid, och i så fall hur? • Vilka faktorer påverkar arbetet och finns det önskemål om förändring?

Studien är kvalitativ och baserad på intervjuer med sex stycken yrkesverksamma socionomer. I analysen har teorier om coping, KASAM, etik/kunskapsteori och Malcolm Paynes tre perspektiv på socialt arbete använts. Vi har utifrån vårt material kunnat konstatera att det finns en upplevd diskrepans mellan uppdrag och syn på uppgift, att uppgiften som saknar uppdraget begränsningar om möjligt prioriteras, och att denna diskrepans i hög grad hanteras med hjälp av det handlingsutrymme, det vill säga frihet att själv styra över arbetet, som finns. Vi har också fått bekräftat att det sociala arbetet i hög grad påverkas av samhällsförändringar över tid, att socionomen själv också förändras över tid, samt att tidsbrist och bristande resurser är två av de faktorer som påverkar arbetet i negativ riktning och att försök görs att hantera även dessa faktorer med hjälp av handlingsutrymmet. Vi har dessutom kunnat konstatera att relationerna till klienter, arbetskamrater, ledning och olika samarbetspartners i mycket hög grad påverkar arbetet.