ATT HÅLLA FAST ELLER SLÄPPA TAGET? Sjuksköterskans inställning till tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. En litteraturöversikt

Abstract

Bakgrund: Varje år utförs ca 30 000 tvångsåtgärder i Sverige. Tvångsvård innebär psykiatrisk vård utan patientens samtycke och regleras enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Tvångsåtgärder, såsom fastspänning, tvångsmedicinering och avskiljning, används när patienten bedöms utgöra fara för sig själv eller andra, vilket motstrider patientens autonomi och integritet. Patienter beskriver upplevelser av maktlöshet, bristande delaktighet och förlorad värdighet, men vissa upplevde även tvångsåtgärder som nödvändiga för återhämtning. Sjuksköterskan ska värna patientens autonomi, integritet och rätt till självbestämmande, även vid tvångsvård. Sjuksköterskan har en central roll i att balansera säkerhet med respekt för autonomi genom etisk reflektion. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans inställning till tvångsåtgärder inom den psykiatriska slutenvården. Metod: Litteraturöversikt metodologiskt baserad på 11 originalartiklar av både kvalitativ och kvantitativ karaktär som analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell för litteraturöversikter. Resultat: Resultatet visades i följande teman: Balansgången mellan vård, säkerhet och värdighet och Samspelet mellan erfarenheter, känslor och bakgrund. Slutsats: Sjuksköterskan pendlade mellan att skydda patienten och att värna autonomin. De såg ibland tvångsåtgärder som nödvändiga, men de orsakar etiska dilemman. Etisk reflektion kan stödja sjuksköterskan i beslut kring tvångsåtgärder som främjar säkerhet och värnar patientens värdighet. Studien visade att mer utbildning i tvångsåtgärder och delaktighet vid tvångsvård krävs för att stärka patienters upplevelse av autonomi.