Djurplanktons respons efter rotenonbehandling. En studie av individtäthet hos hinnkräftor och hoppkräftor i Rastadammarna.

Abstract

Djurplankton förekommer i de flesta typer av akvatiska miljöer och utgör en viktig länk i näringsväven genom att konsumera växtplankton och fungera som föda för planktivora fiskar. Denna studie undersökte djurplanktonsamhällets respons efter bekämpning av den invasiva arten guldfisk (Carassius auratus) med nervgiftet rotenon. Syftet var att jämföra individtätheten och förekomsten av släkten hos hinnkräftor (Cladocera) och hoppkräftor (Copepoda) före och efter rotenonbehandlingen för att utvärdera de kortsiktiga effekterna i Rastadammarna. Studien genomfördes i juni 2026 och jämförde data från en inventering som gjordes av konsultföretaget Sweco före rotenonbehandlingen. Vattenprov togs med limnoshämtare och analyserades därefter i stereomikroskop för beräkning av individtäthet samt identifiering av taxa. Resultaten visade att hinnkräftor fortfarande dominerade, men tätheten minskade från 392,04 ind./L före rotenon till 286,67 ind./L. Samtidigt ökade hoppkräftorna kraftigt från 5,72 ind./L till 55 ind./L. En noterbar skillnad var att släktet Daphnia, som helt saknades i Swecos inventering, påträffades. I både denna studie och Swecos inventering observerades endast hoppkräftor tillhörande ordningen Cyclopoida. Resultaten visade att djurplankton förekom i relativt höga individtätheter efter rotenonbehandlingen, men eftersom provtagningen innan behandlingen genomfördes under en annan årstid kan effekten av rotenon inte skiljas från naturliga säsongsvariationer. Detta bör därför beaktas vid tolkning av resultaten. Studien bidrar med kunskap om kortsiktiga förändringar i individtäthet hos hopp- och hinnkräftor efter rotenonbehandling, vilket kan vara värdefullt vid framtida projekt där rotenon används.