FEMINISTISK SÄKERHET EN FÅFALLSTUDIE I FN:S BEAKTANDE AV FEMINIST SECURITY THEORY'S KRITIK I FREDSBEVARANDE OPERATIONER

Abstract

Den tilltagande betydelsen av att skydda civilbefolkningen i fredsbevarande operationer har genomgått en påtaglig utveckling, följt av delade meningar om vad säkerhet innebär. Jag framhåller att utvecklingen skall förstås som specifikt problematisk i den meningen att kvinnor har blivit alltmer utsatta i konflikter, vilket samtidigt beskrivs som ett understuderat förhållande inom forskningsområdet. Med utgångspunkt i Feminist Security Theory syftar den här uppsatsen till att studera förekomsten av ett feministiskt perspektiv i internationell säkerhetspolitik. I samband med antagandet av UNSCR 1325 om kvinnor, fred och säkerhet år 2000 beskrevs för första gången kvinnors ställning i konflikter i form av en säkerhetsfråga och därmed inte längre enbart inkluderat i FN:s mänskliga rättigheter. Således bereddes utrymme för nya möjligheter att hantera säkerhetsutmaningar på. I den här uppsatsen studerar jag hur FN i praktiken förhåller sig till FST:s kritik i fredsbevarande operationer. Fallstudiemetoden tillämpas för att synliggöra huruvida FN:s hållning stämmer överens med den praktiska implementeringen. Analysen omfattas av UNOMIL och UNMIL rörande konflikten i Liberia, samt UNOMSIL och UNAMSIL vilka tillämpades med anledning av konflikten i Sierra Leone. Fall av fredsbevarande operationer vilka har ägt rum före respektive efter etablerandet av UNSCR 1325. Studien visar på att FST i högre utsträckning kan härledas till de berörda fallen efter etablerandet av UNSCR 1325.