Att planera inför framtiden: unikt för människan? En litteraturstudie med fokus på djurstudier som testat Bischof-Köhlerhypotesen

Abstract

Denna uppsats granskar fenomenet planeringsförmåga ur ett komparativt perspektiv. Den fråga som här undersöks är huruvida förmågan att planera inför kommande behov är unik för människan. Detta har skett genom en systematisk litteraturstudie, där 11 artiklar som beskriver djurförsök som testat Bischof-Köhlerhypotesen inkluderades. Genom en kritisk analys av materialet har artiklarna ordnats i olika grupper baserade på testmetoder och jämförelser inom och mellan dessa grupper har gjorts. Resultaten visade att den data som finns i det studerade urvalet är tvetydig till sin karaktär, bland annat därför att flera olika tolkningar ofta är möjliga. En slutsats är att den fokus som har lagts på att bevisa att djur har en planeringsförmåga baserad på mental time travel, liknande den mänskliga planeringsförmågan, delvis är missriktad. Istället vore en bättre lösning att framtidsorienterad kognition hos djur studeras mer förutsättningslöst, vilket skulle kunna ge en bild av hur människans planeringsförmåga har utvecklats.