Förutsättningar för enskilda samtal om våld i nära relation under graviditet – en kvalitativ intervjustudie med barnmorskor

Abstract

Bakgrund: Våld i nära relation drabbar många kvinnor världen över och är ett stort folkhälsoproblem. Våld i nära relation i samband med graviditet innebär stora hälsorisker både för mor och det ofödda barnet. I barnmorskans arbete ingår att identifiera och samtala om våld i nära relation. Barnmorskor upplever hinder i att fråga om våldsutsatthet när partnern är närvarande vid besök i förvården. Erfarenheter och upplevelser kring dessa upplevda hinder är mindre studerat. Syfte: Syftet med studien är att beskriva barnmorskors upplevelser och erfarenheter av att i förvården skapa förutsättningar för att enskilt kunna identifiera och samtala om våld i nära relation. Metod: Kvalitativ intervjustudie med sju barnmorskor verksamma inom förvården i Västra Götalandsregionen. Dataanalys utfördes genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I dataanalysen framkom tre teman: Organisationens externa förutsättningar, Vårdrelationens interpersonella förutsättningar och Barnmorskans intrapersonella förutsättningar. Vidare framkom 13 subteman: Tid för samtal, Kollegialt samarbete, Fysisk vårdmiljö, Tillåtande arbetsmiljö, Rutiner och riktlinjer, Tillit i vårdrelationen, Individualisering, Partnerns delaktighet i vårdrelationen, Ämnets känslighet, Yrkeserfarenhet, Intuitiv känsla, Medkänsla, Rädsla att förstärka våld i nära relation. Slutsats: Resultatet ger en ökad förståelse för barnmorskors upplevelser och erfarenheter av att skapa förutsättningar för att enskilt kunna identifiera och samtala om våld i nära relation i förvården. Utifrån dessa upplevelser och erfarenheter beskrivs hur organisatoriska-, interpersonella- och intrapersonella förutsättningar kan möjliggöra eller hindra barnmorskor i att samtala enskilt om våld i nära relation med gravida kvinnor.