15-minutersstaden i Göteborg. En studie av fotgängarens tillgänglighet och samvariationen med den byggda miljön och boendesegregation
Date
Authors
Journal Title
Journal ISSN
Volume Title
Publisher
Abstract
I skenet av Covid-19 pandemin och ett ökat fokus på närområdets serviceutbud har begreppet 15-minutersstaden (FMC) tillämpats i flera städers urbana planering. FMC syftar till att öka tillgängligheten till grundläggande funktioner i stadens närområden för att invånare ska uppnå social hållbarhet och livskvalitet. Huvudfokus ligger på att förbättra den aktiva tillgängligheten genom planering för ökad gång och cykel. Dock framhävs specifikt gångbarheten i stadsmiljön med planering för fotgängares säkerhet och tillgänglighet. Trots att FMC är välanvänt inom tillhörande yrkesområden och forskning finns fortfarande brist på en heltäckande operationalisering av FMC. Vidare finns relevans av att studera FMC i relation till den byggda miljön och mot boendesegregation i termer av inkomstnivåer i en nordeuropeisk kontext. Därför finns behovet av empiriska studier som inriktas mot hur kriterier för FMC samvarierar med dessa två perspektiv. Mot bakgrund av detta har uppsatsen inriktats mot att undersöka i vilken utsträckning Göteborg uppnår kriterier för 15-minutersstaden i termer av tillgänglighet till fots till urbana sociala funktioner och huruvida detta samvarierar med den byggda miljön och boendesegregation. Resultatet visar att Göteborg i hög grad uppfyller kriterier för att vara en 15-minutersstad för fotgängare när det gäller tillgängligheten till urbana sociala funktioner. Viss utvecklingspotential finns dock för att staden på ett fullständigt sätt ska klassas som en FMC. Vid analys av skillnader mellan olika urbana sociala funktioner framkommer att de högsta nivåerna av tillgänglighet uppnås i centrala Göteborg. Med fokus på den byggda miljön finns det ett positivt samband mellan tillgängligheten till urbana sociala funktioner och stadens befolkningstäthet samt närheten till stadskärnan för invånare. Invånare i Göteborg har generellt sett en hög tillgänglighet till urbana sociala funktioner oavsett inkomstnivå men invånare som har begränsad tillgänglighet till urbana sociala funktioner har i stor utsträckning också högre inkomster.