Conduct of conduct ... Makt och konstruktion av självreglerande subjekt genom skolans skriftliga omdömen

Abstract

Syfte: Sedan 2008 skall alla elever i svensk grundskola få ett skriftligt omdöme över sina kunskaper i de ämnen de läser. Omdömena skall ligga till grund för utvecklingssamtal och formulerandet av en individuell utvecklingsplan. Att skriva dessa omdömen blir en uppgift som gäller större delen av den svenska lärarkåren. Denna studies syfte är att belysa och problematisera den expertroll skolans pedagoger ges eller tar på sig i upprättandet av de skriftliga omdömen som de enligt lag skall formulera i sin yrkesutövning. Utifrån frågeställningar som berör den maktposition som finns i lärarrollen, undersöks hur uppdraget; att formulera skriftliga omdömen, har en styrande och reglerande funktion. Följande forskningsfrågor blir centrala: Vilka är lärares fokusområden i de skriftliga omdömena; vilka normer konstrueras i diskursen och hur förhåller sig lärares formuleringar i omdömena till styrdokumenten och det uppdrag som preciseras i Skolverkets allmänna råd för skriftliga omdömen?

Teori: Studien använder sig av en socialkonstruktionistisk teoribildning som säger att antaganden om hur världen är situerad är en social konstruktion.

Metod: Textanalys avskriftliga omdömen med en diskursanalytisk metodologi. Studien använder sig av diskursanalytiska verktyg för att belysa olika föreställningar av den sociala verkligheten. Empirin består av skriftliga omdömen för 36 elever i svensk grundskola.

Resultat: I studiens skriftliga omdömen framträder i huvudsak två övergripande diskurser; ämneskunskapsdiskursen samt livskunskapsdiskursen. Lärarna i studien tar utifrån dessa diskurser på sig uppgiften att formulera sig kring elever både vad gäller deras kunskaper och deras sätt att vara som människor. Lärarens expertroll och dess innehåll framträder som starkt förankrad i de skriftliga omdömena och kan leda till ojämlika maktförhållanden mellan lärare och elever och deras vårdnadshavare. De skriftliga omdömena kan ses som fysisk materialisering av governmentaliserande principer och de är som sådana, effektiva som styrningsteknik. De uppmanar som verktyg, i hela sin form till det Foucault benämner som conduct of conduct , och är på så sätt verksamma i en konstruktion av självreglerande subjekt. Självreglering som innebär att eleven styrs att hålla sig till uttalade och outtalade regler samt tillägna sig ”konsten att gå i skolan”. Livskunskapsdiskursen och det nya entreprenörskapet som finns i skolans inriktning kan leda till nya kategoriseringar och att fler elever positioneras som elever som inte når målen, alltså elever i behov av särskilt stöd. De skriftliga omdömena kan också leda till allt mer utökad dokumentation, då i form av åtgärdsprogram som ännu ett inslag i konstruktionen av självreglerande subjekt.