VERK AV UNDER. En analys av Daniil Charms texter utifrån Bibeln som hypotext

Abstract

Syfte: Att analysera Daniil Charms prosatexter ”Istorija” och ”Son” samt hans dikt ”Neožidannyj ulov” utifrån bibelreferenser. Teori: Intertextuell teori, som innebär att alla texter som skrivs står i relation till andra texter som skrivits. Uppsatsen har sin utgångspunkt i Renate Lachmanns perspektiv på intertextualitet som ett kulturellt minne. Metod: En analys av vilka bibelreferenser som finns i Charms texter, hur de används och hur intertextualiteten kan vidga förståelsen av texterna. I analysen används Gérard Genettes begrepp hypertext (åsyftar texten som analyseras) och hypotext (åsyftar texten som refereras till). Resultat: En intertextuell omläsning utifrån Bibeln som hypotext kan bidra till ytterligare ett perspektiv på Charms texter och deras innehåll. I texterna finns flera bibelreferenser exempelvis allusioner, symbolik, ordlekar och motiv från både Gamla och Nya Testamentet. Ett återkommande tema är underverk som alluderar till bibliska underverk. I ”Istorija” och ”Son” travesteras och parodieras bibliska underverk. Temat är aktuellt även i Charms senare verk vilket analysen av ”Neožidannyj ulov” visar. De analyserade texterna kan ses som minnesplatser i vilka bibliska texter har transformerats och lagrats genom olika referenser. Intertextualiteten mellan Charms absurda prosaberättelser och de bibliska texterna skapar en kontrast mellan det groteska och det heliga. Texterna minns de bibliska berättelserna i en tragikomisk skrattspegel.