Den goda skattebetalarens privilegierade ställning: En studie av motiven bakom kravet på prövningstillstånd i skatteförfarandet respektive socialförsäkringsrätten och vad detta säger om synen på rättssubjekten

Abstract

Skatterätten har länge intagit en stark ställning inom svensk förvaltningsrätt. Inom skatteförfarandet krävs som huvudregel inte prövningstillstånd för överprövning i kammarrätt, och det finns dessutom möjlighet att ansöka om förhandsbesked innan en fråga har avgjorts av en domstol. Inom socialförsäkringsrätten gäller däremot, som huvudregel, alltid krav på prövningstillstånd. Någon motsvarande möjlighet till förhandsbesked saknas. Denna skillnad väcker därför frågor då båda rättsområdena rör individers ekonomiska trygghet inom välfärdsstaten och präglas av omfattande och komplexa regelverk. Med utgångspunkt i ett poststrukturalistiskt och diskursanalytiskt perspektiv går studien bortom traditionell rättsdogmatisk metod för att analysera hur lagstiftningens språkbruk konstruerar olika rättsliga subjektspositioner och legitimerar processuella skillnader. Genom analys av förarbeten, statliga utredningar och remissyttranden visar studien att skattebetalaren ofta framställs som en god, moraliskt ansvarstagande och samhällsbärande aktör vars lojalitet mot systemet bör skyddas genom förstärkta rättssäkerhetsgarantier. Förmånstagaren inom socialförsäkringsrätten beskrivs däremot huvudsakligen inom en diskurs präglad av effektivitet, kontroll och arbetsincitament, där risken för överkompensation och administrativa kostnader ges större tyngd än rättssäkerhetsaspekter. Sammanfattningsvis visar studien att de argument som vanligtvis används för att motivera skatterättens processuella särställning även är närvarande inom socialförsäkringsrätten, men att de där tillmäts betydligt mindre betydelse. Utifrån detta perspektiv bör skattebetalaren och förmånstagaren inte förstås som olika typer av individer, utan som subjektspositioner som samma person kan komma att inta under olika skeden i livet beroende på livsomständigheter. När rättssäkerheten knyts starkare till den ena positionen riskerar individens tillgång till rättsmedel att bli beroende av arbetsförmåga snarare än av det faktiska behovet av rättsligt skydd.