”Lite skäms jag ju…” Stress, klass och förhandlingar om respektabilitet bland deltagare i folkhögskolans allmänna kurser

Abstract

Deltagare i folkhögskolans allmänna kurser navigerar mellan kontraster: Folkbildningen framhåller sig som ”fri och frivillig”, samtidigt som deltagarna ofta hänvisats till studier av myndigheter. Arbetsmarknaden kräver meriter, medan folkhögskolan premierar bredare bildningsideal. Utbildningsformens styrka är de nära lärarrelationerna, men skillnaderna i bakgrund mellan lärare och deltagare växer. Studiens övergripande syfte är att undersöka uppfattningar bland deltagare i folkhögskolans allmänna kurser om den egna studievägen, i relation till folkhögskolan som specifik utbildningspraktik. Som grundläggande teoretiskt ramverk används förståelse av habitus och kapitalformer som de utvecklats i Bourdieus efterföljd. Detta kompletteras med stöd i det moralfilosofiska begreppet epistemisk orättvisa. Det empiriska materialet utgörs av kvalitativa intervjuer med ett deltagarurval utfört utifrån insikter inhämtade genom deltagande observation på en större svensk folkhögskola i storstadsmiljö. I en första delstudie fokuseras på deltagarnas uppfattningar om sina folkhögskolestudier, och hur dessa formas utifrån klassrelaterade gränsdragningar. Deltagarna uppskattar sin skola, men då denna uppfattning speglas mot hur de upplever sig kategoriserade av sin omgivning uppstår ambivalens kring utbildningens status och kvalitet. Upplevelser av social skam föranleder strategier som att maskera sin utbildningsväg, eller upprätta distinktioner mot andra utanför, och i, utbildningen. I en andra delstudie visar resultaten hur deltagare uppfattar mötet med utbildningspraktiken i ljuset av tidigare studieerfarenheter och framtidsplaner. Deltagarna situerar folkhögskolan som ett ”nödvändigt ont” mellan upplevelsen av (skol-)misslyckande och hoppet om framtiden. Utbildningspraktiken upplevs innebära andra arbetsformer än tidigare utbildningserfarenheter, vilket uppskattas men samtidigt innebär stress och osäkerhet inför om utbildningen kan möjliggöra den önskade framtiden. Positiva lärarrelationer kan övervinna detta, men för en mindre grupp intervjupersoner som inte beskriver sådana relationer innebär folkhögskolan inte ett brott mot tidigare negativa utbildningserfarenheter. Folkhögskolans allmänna kurser blir sammantaget både en markör i förhandlingar om respektabilitet och en plats där sådana förhandlingar pågår. Utbildningspraktikens uppfattade annorlundaskap, i relation till förväntningar såväl som i den vardagliga pedagogiska praktiken, utgör en svårighet som deltagarna söker vägar att hantera, vilket i sin tur påverkar uppfattningen om den egna utbildningsvägen och förutsättningarna i densamma. Studien kan bidra till kunskap av nytta för ett reflexivt förhållningssätt inom praktiken, och en fördjupad förståelse av utbildningsformens påverkan på social reproduktion och förändring.