SYNSÄTT PÅ EVIDENS En analys av olika bedömningar och beslut kring läkemedelsbehandling för patienter med depression, anorexia nervosa och undervikt

Abstract

Evidensens roll i sjukvården är numera central men den kunskapsmässiga kedjan, från sammanställning av evidens till behandling av patienter i klinisk praxis, kan påverkas av olika bedömningar och perspektiv. Samsjuklighet med depression förekommer hos mer än hälften av patienter med anorexia nervosa och undervikt, och ordination av antidepressiva är vanligt förekommande i behandlingen, trots ett flertal evidensbaserade behandlingsriktlinjer som avråder från detta. I denna uppsats analyseras fallet läkemedelsbehandling för depression vid anorexia nervosa och undervikt för att belysa olika processer vid utformning, implementering och användning av evidens, och för att öka förståelsen för hur olika synsätt på evidens påverkar dessa processer. Utifrån studiens fall genomfördes i uppsatsens första delstudie först en systematisk översikt av relevanta studier och sedan en kartläggning av aktuella översikter och behandlingsrekommendationer för att kartlägga det aktuella evidensläget om läkemedelsbehandling för depression vid anorexia nervosa och undervikt, hur detta presenteras i olika översikter och vilka bedömningar som leder till utformning av behandlingsrekommendationer. Genom tematisk analys av material från semistrukturerade intervjuer med erfaren personal på olika ätstörningsmottagningar i Västsverige syftade uppsatsens andra delstudie till att undersöka hur personal inom ätstörningsvården förhåller sig till läkemedelsbehandling för depression vid anorexia nervosa och undervikt, hur de använder sig av evidens för att fatta kliniska beslut och vilka eventuella andra kunskapskällor som integreras i behandlingen. I båda delstudierna analyserades resultaten med fokus på olika synsätt på evidens, som påverkar aktörernas bedömningar, och med hjälp av praxisgemenskap, aktör-nätverksteori, standardiseringssociologi, vetenskaplig bandwagon och mindlines som analytiska resurser. Den första delstudien påvisar en brist på studier som tydligt bekräftar eller motbevisar eventuella effekter av antidepressiv medicinering för depression hos patienter med anorexia nervosa och undervikt, men olika evidensbaserade behandlingsrekommendationer utformas utifrån detta evidensläge och avråder från åtgärden eller rekommenderar den efter klinisk bedömning. Resultatet av den andra delstudien indikerar att personal inom ätstörningsvården gärna vill att behandlingen blir i enlighet med evidens men de fattar beslut baserat på ett eget evidensinformerat arbetssätt som prioriterar expertis och andra kunskapskällor. Delstudiernas resultat antyder på olika synsätt på evidens som påverkar aktörernas bedömningar: evidens kan antingen ses som den viktigaste kunskapskällan som alltid bör prioriteras, eller som ett verktyg som kan anpassas och användas i kombination med andra kunskapskällor. Olika synsätt på evidens påverkar sammanfattningsvis hur behandlingsrekommendationer utformas och hur personal inom ätstörningsvården förhåller sig till och använder sig av evidens. Det behövs mer forskning om ätstörningsbehandling men också om hur evidens och andra kunskapskällor effektivt kan kombineras för att optimera behandling av patienter med ätstörningar.