Skred i Viskans och Lärjeåns dalgångar – Strandförskjutningens, topografins och stratigrafins inverkan på skredfrekvens

Abstract

Infrastruktur och urbanisering breder ut sig alltmer och det byggs på platser som tidigare varit obebyggda, ibland på grund av dåliga markförhållanden. Samtidigt innebär det skiftande klimatet att extremare nederbördsmönster med episoder av skyfall och torka är att vänta i Västsverige vilket leder till förändrade stabilitetsförhållanden. Mot denna bakgrund är det viktigt att ha kunskap om de faktorer och områden som påverkas för att motverka naturolyckor eller katastrofer. Den sen-kvartära geologiska utvecklingen är orsaken till den jordlagerföljd som idag återfinns i sydvästra Sverige. Leravlagringar täcker stora områden genom vilka vattendrag skurit sig ner. Sluttningar är extra känsliga för förändringar i mark- och vattenförhållanden och där skapas instabila tillstånd där skred under vissa förutsättningar kan inträffa. I den här studien har skredärr mellan den postglaciala transgressionens maximala nivå (PGmax) och Högsta Kustlinjen (HK) karterats i Viskans och Lärjeåns dalgångar genom fjärranalys av Lantmäteriets höjdmodell. Vidare undersöks hur skred i dessa områden skiljer sig åt, både inom respektive dalgång och gentemot varandra. Skredfrekvens och höjdskillnader i relation till jordart och stratigrafi har studerats. Resultaten visar att skred i båda dalgångar är begränsade till vissa delar och att de framför allt sker nedströms med start vid PGmax vilket i båda fall sammanfaller med områdena med den största reliefen. Skred i Lärjedalen är både större och fler vilket tros bero på en där mer siltig lera med flera sandskikt som tillåter grundvatteninfiltration och transport. Interna skillnader inom respektive dalgång tros bero på lokala variationer i stratigrafi med på sina håll större och mer kontinuerliga sandskikt och följaktligen variationer i grundvattenregim.