PERSPECTIVES NARRATIVES DANS L’AMANT

Abstract

Denna uppsats har som mål att undersöka narrativa perspektiv i boken Älskaren av Marguerite Duras. Ämnet för uppsatsen är fokalisering och författarinnans val av berättarstil. Analysen koncentreras kring följande forskningsfrågor: vad karaktäriserar fokaliseringen i Älskaren? Är det möjligt att historien berättas genom inre fokalisering samtidigt som det också finns en allvetande berättare? Uppsatsen konstaterar att fokaliseringsskiftena ger oss information om karaktärerna i boken samt huvudpersonens sökande efter identitet. Texten är uppbyggd av fragment. Historien framställs genom vaga bilder av berättarens så gott som bortglömda förflutna. Uppsatsen visar bland annat att den inre fokaliseringen avbryts av partier med extern fokalisering, laddade med värderande omdömen från de människor som omger huvudpersonen. Dessa partier ger oss upplysningar om karaktären själv och hennes kaotiska universum. Den experimentella berättarpositionen ger oss därför ett nytt sätt att förstå berättelsen. Språket i Älskaren karaktäriseras dessutom av repetition och närvaro av vissa återkommande teman ur Duras övriga verk. Det är möjligt att se ett samband mellan den experimentella skrivkonsten och framställningen av ett liv som delvis är bortglömt och därför har omformulerats. Texten för tanken till en dröm blandad med ögonblick av vakenhet.