Inkludering av elever i behov av särskilt stöd i skolan - en jämförelse mellan olika pedagogers inställning

Abstract

Syfte: Det huvudsakliga syftet med denna studie var att göra en jämförelse mellan olika kate-gorier av pedagoger i deras inställning till att inkludera elever i behov av särskilt stöd i ele-vens ordinarie grupp. Jämförelser gjordes vad det gäller kön, yrke, ålder, stadietillhörighet, yrkeserfarenhet och ämnesinriktning. Teori: Undersökningen, som är kvantitativ med kvalitativa inslag, antar en positivistisk ton med inslag av hermeneutik. Metod: Studien genomfördes som en enkätundersökning och kompletterades med informella intervjuer. Den metodologiska ansatsen har drag av det abduktiva, det vill säga med en ut-gångspunkt i såväl verklighet som teori. Resultat: Genom studien framkom vissa skillnader mellan könen, där män verkade ha en nå-got mer positiv inställning till inkludering av elever i behov av särskilt stöd. Vidare fanns en tendens till att förskollärare/fritidspedagoger var mer positiva i sin inställning än lärare. Spe-ciallärarnas uppfattning överensstämde ganska väl med förskollärare/fritidspedagoger. Peda-gogens ålder verkade inte påverka inställningen till inkludering i någon högre grad, då såväl de äldsta som yngsta ålderskategorierna av pedagoger ställde sig positiva. En stor del av pe-dagogerna i undersökningen ansåg att det socialt är bra för eleven att få undervisning i sin ordinarie grupp, men samtidigt att det finns risk för att känna sig exkluderad i klassen. I jäm-förelsen mellan pedagoger med olika stadietillhörighet, yrkeserfarenhet och ämnesinriktning var inställningen mycket lika. Möjligen kunde man ana att lärare i år F-3 var de som var minst positiva vid jämförelse mellan stadier. Totalt sett hade pedagogerna en positiv inställning till inkludering, men visade samtidigt en öppenhet för specialundervisning.