Ekologisk lydnad: Ett kritiskt begreppsliggörande av ’civil olydnad’ i antropocen

Abstract

Västvärlden särskiljer människan från naturen och betraktar den förra som överlägsen den senare. Enligt antropocentrismens kritiker är människans uppfattning om överlägsenhet en av orsakerna till klimatförändringarna. För att kunna bekämpa klimatförändringarna behöver människan övergå från ett antropocentriskt till ett ekologiskt perspektiv på kunskap och verkligheten; d.v.s. från en dualistisk och centristisk syn till en holistisk och relationell sådan. I denna uppsats utforskar jag klimataktioner ur perspektivet att språket är performativt; d.v.s. språket är inte deskriptivt, det är normativt: språket åstadkommer saker. Jag begreppsliggör begreppet 'civil olydnad' i ljuset av antropocentrismen, ekocentrism och Margaret Davies teori om Ecolaw (här: ekorätten). Med hjälp av utdrag från svenska domskäl visar jag att rättstillämpningen är antropocentrisk. Min hypotes är att begreppet 'civil olydnad' må förhindra klimataktionernas budskap samt dölja perspektiv och idéer som är nödvändiga för att förstå och bekämpa klimatförändringarna. Jag påstår att klimataktioner i stället bör betecknas 'ekologisk lydnad' för att bättre spegla ett nödvändigt ekologiskt tillvägagångssätt för rätten att hantera klimataktivism och klimatförändringarna. Syftet med uppsatsen är att påvisa vikten av språkteoretisk och filosofisk begreppsliggörande.