Sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer: en litteraturöversikt

Abstract

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett omfattande folkhälsoproblem som främst drabbar kvinnor och kan leda till både fysiska och psykiska hälsokonsekvenser. Sjuksköterskor har en central roll i att identifiera och bemöta våldsutsatta kvinnor i hälso- och sjukvården. Arbetet kräver ett personcentrerat och empatiskt förhållningssätt samt kunskap om våldets komplexitet. Samtidigt kan vårdsituationerna innebära etiska utmaningar där hänsyn behöver tas till patientens autonomi, integritet och sårbarhet. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar publicerade mellan åren 2009–2024, som identifierades genom systematiska sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Två huvudteman och fyra subteman identifierades. Det första huvudtemat beskrev den professionella och personliga dimensionen i mötet, där sjuksköterskor upplevde en stark emotionell påverkan med känslor av empati, frustration och maktlöshet samt svårigheter att balansera professionell roll och personligt engagemang. Det andra huvudtemat belyste förutsättningar för att identifiera och agera vid våld, där otydliga symtom, tvekan att ställa frågor och brist på kunskap kunde utgöra hinder. Samtidigt framkom att erfarenhet, en förtroendefull vårdrelation, utbildning och organisatoriskt stöd kunde underlätta identifiering och bemötande av våldsutsatta kvinnor. Slutsats: Mötet med våldsutsatta kvinnor innebär ofta etiska överväganden för sjuksköterskan, samtidigt som situationerna kan innebära en betydande emotionell belastning. Sjuksköterskor upplever en stark vilja att stödja patienten samtidigt som känslor av maktlöshet och otillräcklighet kan uppstå. Möjligheten att identifiera och bemöta våldsutsatthet påverkas av både individuell kompetens och organisatoriska förutsättningar. För att stärka arbetet med våldsutsatta kvinnor krävs därför ökad kunskap, tydliga rutiner och organisatoriskt stöd.