PATIENTERS ERFARENHETER AV LIVSSTILSFÖRÄNDRINGAR I SAMBAND MED PREDIABETES En litteraturstudie

Abstract

Bakgrund: Prediabetes är ett tillstånd med förhöjda blodsockernivåer som ännu inte når gränsen för typ 2-diabetes (T2D). Det betraktas som ett förstadium till diabetes och är ofta symptomfri, vilket gör att många lever ovetande om risken. Tillståndet har en stark koppling till insulinresistens och påverkas av både ärftliga och livsstilsrelaterade faktorer som övervikt, fysisk inaktivitet och ohälsosamma kostvanor. Diagnostik sker ofta genom mätning av HbA1c, men även glukostoleranstest och fastande plasmaglukos används. Trots tydliga bevis för att livsstilsförändringar kan förebygga diabetes, möter många personer utmaningar som stress, låg motivation och begränsade resurser. Sjuksköterskor i primärvården har en nyckelroll i att stödja dessa patienter genom individanpassade samtal och ett personcentrerat förhållningssätt. Delaktighet, kunskap och stöd från både primärvården och omgivningen är avgörande för att främja långsiktiga, hållbara förändringar. En bättre förståelse för patienters egna upplevelser av förändring kan stärka vårdens insatser och därmed bromsa utvecklingen av T2D. Syftet är att beskriva patienters erfarenheter av att genomföra livsstilsförändringar vid prediabetes inom primärvården. Metoden är ett litteraturöversikt som bygger på 12 vetenskapliga studier med kvalitativ ansats, vilka har analyserats enligt Friberg modell för litteraturöversikter. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier: kunskapens roll vid livsstilsförändring, stödets betydelse vid livsstilsförändring, erfarenheter av hinder vid livsstilsförändring och självförmåga som grund för livsstilsförändring. Slutsats: Livsstilsförändringar vid prediabetes kräver mer än medicinska råd, motivation, stöd och individanpassning är avgörande. Sjuksköterskan bör arbeta långsiktigt med uppföljning och relationsbyggande. Tillsammans kan patient och primärvård skapa varaktig förändring.