Dialogisk läsning och boksamtal som pedagogiskt verktyg för språkutveckling. En kvalitativ intervjustudie.

Abstract

Syftet med denna studie är att med en intervjustudie undersöka hur förskollärare resonerar att de arbetar med dialogisk läsning och boksamtal som pedagogiska verktyg och hur förskollärare anser det påverkar barns språkutveckling samt hur de inkluderar flerspråkiga barn i högläsnings-situationerna. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv samt följande frågeställningar: 1) Hur resonerar förskollärare att de arbetar med dialogisk läsning och boksamtal som pedagogiska verktyg för språkutvecklingen hos barn?, 2) Hur beskriver förskollärare att de planerar för högläsning som en språkutvecklande aktivitet? samt 3) Hur resonerar förskollärare kring att inkludera flerspråkiga barn under högläsningen? Enligt Brodin och Renblad (2019) och Alatalo och Westlund (2021) så används inte läsningen som ett undervisningstillfälle för att ge möjlighet för barnen att utveckla sina språkkunskaper. Eftersom att förskolan har en viktig roll i barns språkutveckling menar vi att vår studie ger en viktig inblick i hur förskollärare resonerar kring hur språkutvecklingen för barn i förskoleverksamheten kan se ut. I våra resultat finner vi att dialogisk läsning och boksamtal anses som positivt för barnens språkutveckling och att enbart monologisk högläsning inte automatiskt bidrar till barnens språkutveckling. Förskollärarna beskriver att högläsning och bokläsning överlag behöver få ta mycket plats i förskolan eftersom ju mer språk barnen hör desto bättre förutsättningar har de att utveckla sina språkkunskaper samt deras fortsatta utbildning, oavsett om barnen är enspråkiga eller flerspråkiga. I våra intervjuer resonerar en förskollärare kring hur språk är makt och grunden till att bli en fungerande samhällsmedborgare.