Förskollärares uppfattningar om högläsning som stöd för språkutvecklingen och barns delaktighet. - En fenomenografisk studie i två olika förskolor.

Abstract

Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om högläsning som ett stöd för barnens språkutveckling, vilka didaktiska val de uppfattas göra samt hur de beskriver att barnen görs delaktiga under högläsningen. Då det finns brist på tidigare forskningar gällande förskollärares uppfattningar kommer denna studies utgångspunkt vara utifrån den fenomenografiska ansatsen för att i bästa mån besvara våra frågeställningar. För att kunna närma oss uppfattningarna på bästa sätt har vi därav valt att basera studien utifrån en kvalitativ metod där intervjuerna är semistrukturerade. Sju förskollärare från två olika förskolor har deltagit i studien. Våra forskningsfrågor är: Hur uppfattar förskollärarna att högläsning kan främja språkutveckling? Vilka didaktiska val beskriver förskollärarna att de gör för att främja språkutveckling genom högläsning? Hur beskriver förskollärarna att de gör barnen delaktiga under högläsningen? Studiens resultatet visar på förskollärarnas uppfattningar kring fenomenet högläsning som ett stöd för barns språkutveckling. Förskollärare betonar planeringens viktiga innebörd för att kunna ge barnen möjlighet till att språkutvecklas. Med hjälp av högläsning visar resultatet på att barnens ordförråd expanderas, barnen får en bättre föreställningsförmåga samt lär sig språkets melodi. Förskollärarna menar att man i sina planeringar bör ha en tanke på vad som är relevant och på vilka sätt man kan arbeta på för att få barnen att förstå bokens innehåll. I utsagorna pekas även barnens delaktighet under högläsningstillfällena som en viktig grund för språkutvecklingen då barnen får möjlighet att få uttrycka sina tankar. För att kunna göra detta måste dock förskollärarna se över sin roll och inkludera barnens behov samt intressen i sina planeringar vilket även läroplanen betonar.