“La escritura vista como un reloj que avanza” Un análisis intermedial de la novela Dublinesca

Abstract

Genom en analys av Enrique Vila-Matas bok Dublinesca ämnar föreliggande interdisciplinära uppsats undersöka intermediala relationer med fokus på kultur- och identitetsproblematik. Detta överliggande perspektiv kopplas sedermera ihop med en didaktisk kontext som dessutom utgör uppsatsens interdisciplinära ansats. Följande frågor är relevanta för studien: Hur tar sig de intermediella relationerna uttryck? Vilka kulturella aspekter är kopplade till dessa? Vilken roll kan detta spela i ett didaktiskt sammanhang? I en ansats att analysera de intermediala strukturerna använder uppsatsen huvudsakligen två begrepp, vilka är ekfras och mediereflexivitet. Dessa begrepp synliggör bland annat olika medierelationer och deras koppling till såväl kulturella fenomen som identitetsaspekter. Uppsatsen har delvis ett teoriutvecklande anspråk eftersom den bidrar till perspektivets utveckling genom användningen av begreppet mediereflexivitet. Uppsatsen ger vid handen att bokens ekfrastiska partier utmanar den förhärskande synen på förhållandet mellan ord och bild. Analysen visar också att protagonistens användning av medier och uppfattning av medier är intimt förbundet med identitetsprocesser. Det finns tydliga spår av en rädsla för de nya medierna som bottnar i deras förmåga att fånga betraktarens uppmärksamhet. I detta sammanhang är begreppet mediereflexivitet betydelsefullt. I en av uppsatsens sista delar uppmärksammas perspektivets snarare än bokens eventuella relevans i ett didaktiskt sammanhang. En av slutsatserna är att perspektivet med hjälp av begreppen tillåter en mer dynamisk beskrivning av medierelationer men också att perspektivet kräver en omvärdering av förhållandet mellan representation, kultur och pedagogik.