Att skydda barnet genom deltagande eller från deltagandet? En studie av barns rätt att komma till tals vid upphörande av tvångsvård ur ett aktörs- och skyddsperspektiv

Abstract

Barns rätt att komma till tals gäller vid alla beslut som rör barn, d.v.s. både vid inledande som upphörande av vård enligt LVU och utgör en central rättssäkerhetsaspekt för barnet. Den traditionella synen på̊ barn har sedan länge varit att de behöver skyddas och därigenom har de blivit ett objekt för vuxnas handlande. Genom internationella överenskommelser har dock på̊ senare tid en modernare och mer demokratisk syn på̊ barn vuxit fram, vilket innebär att barn bör ses som de aktörer med självständiga rättigheter som de faktiskt är. Den senare synen på̊ barn som subjekt och aktörer med rätt att delta i beslutsprocesser låter sig dock inte alltid förenas med den traditionella synen och målsättningen om att vuxna tillgodoser barnets behov. I nuläget finns det följaktligen ett spänningsförhållande mellan dessa två̊ perspektiv (aktörs- och skyddsperspektivet). Mot bakgrund av detta har uppsatsen tagit sikte på̊ att utreda och analysera vilket av dessa perspektiv på icke processbehöriga barn som dominerar i rättsreglerna men även i tillämpningen, och i förlängningen hur det får betydelse för barnets reella rätt att komma till tals i mål om upphörande av vård. Genom att granska barnets rätt att komma till tals i teori och praktik har syftet dessutom varit att identifiera eventuella diskrepanser däremellan.