Koranbränningar och ordningslagar: Två sidor av samma mynt?

Abstract

Koranbränningar som en form av offentlig demonstration har varit ett hett ämne i Sverige de senaste åren. Även om de tidiga debatterna kring bränningen av koraner främst kretsade kring huruvida det kunde ses som hets mot folkgrupp eller uppvigling mot etniska grupper, har debatten skiftat de senaste dagarna. År 2023 rapporterade Säkerhetspolisen att hotet från terrorism mot Sverige hade ökat, delvis som en reaktion på bränningen av koraner. Som svar på detta beställde den svenska regeringen en utredning om möjligheten att ändra den svenska ordningslagen för att förbjuda offentliga sammankomster som skulle kunna äventyra Sveriges nationella säkerhet. Denna uppsats undersöker resultaten av utredningen utifrån ett performativt teoretiskt ramverk för att visa hur den juridiska kategoriseringen av reaktionerna på koranbränningar som hot mot nationell säkerhet implicerar att detta hot härstammar från islamistisk terrorism, och att en sådan kategorisering riskerar att reproducera många av de samma diskurser och subjektiviteter som koranbränningarna i första hand reproducerar. Resultaten visar att både koranbränningar och det föreslagna förändringen av ordningslagen bygger på diskurser som kopplar Islam till våld och terrorism, som ställer Islam som ett hot mot det västerländska samhället, och som i slutändan producerar Islam och muslimer som en utegrupp i förhållande till Sverige och Väst.