“Man nästan utgår från att det ska vara konstigt”

Abstract

Under de senaste årtiondena har det i västvärlden vuxit fram en allt starkare oro kring fysisk kontakt mellan generationer inom institutionella miljöer såsom skolan. Beröring mellan vuxna och barn i undervisningen har i allt högre grad blivit föremål för debatt och kopplas ofta samman med potentiella risker för övergrepp. Särskilt inom ämnet idrott och hälsa, där fysisk kontakt är en naturlig del av undervisningen, har denna oro haft stor påverkan för premisserna för undervisningen. Syftet med studien är att undersöka hur gymnasieelever har upplevt fysisk kontakt mellan lärare och elev inom ämnet idrott och hälsa, utifrån ett genusperspektiv. Genom strukturerade fokusgruppsintervjuer har vi undersökt hur elever resonerar kring fysisk kontakt i undervisningen, samt vilka faktorer som utgör grunden för deras resonemang. Datan har analyserats utifrån Hirdmans (1988) teori om genuskontraktet. Resultatet visar att elevers upplevelser av fysisk kontakt i undervisningen påverkas av flera samverkande och isolerade faktorer där lärarens könstillhörighet och ålder, beröringens syfte samt relationen till läraren spelar en central roll. Resultatet visar även att kvinnliga elever tenderar att uppleva fysisk kontakt från äldre manliga lärare som mest laddad och potentiellt obehaglig. Samtidigt kan en stark och positiv relation mellan elev och lärare bidra till att fysisk kontakt upplevs som legitim och välmenande i undervisningen. Beröring som saknar ett tydligt syfte ifrågasätts, särskilt när den inte kompletteras av verbal kommunikation som bidrar till att tydliggöra syftet. Eleverna uttrycker ett behov av tydlighet i interaktionen med läraren och föredrar en explicit fråga om fysisk kontakt är acceptabel. Resultaten är inte empiriskt generaliserbara men teoretiska insikter kan överföras till liknande pedagogiska kontexter.