Skolsköterskors erfarenheter av att möta barn utsatts för våld

Abstract

Bakgrund: Barnkonventionen betonar barns rätt till skydd, vård och utbildning. Våld mot barn kan vara både fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld samt försummelse och är ett globalt folkhälsoproblem som kan ge långvariga konsekvenser för barns utveckling. Skolan spelar en viktig roll i att upptäcka och motverka våld genom elevhälsans insatser, där skolsköterskor och andra professioner främjar barnets välmående. Att skapa förtroendefulla relationer är avgörande för att barn ska våga berätta om sin utsatthet. Stöd från kollegor, riktlinjer och utbildning underlättar samtalen. Anmälningsskyldighet gäller i skolan, och samverkan med socialtjänst och andra aktörer är nödvändig för att skydda utsatta barn. Syfte: Att beskriva skolsköterskors erfarenheter av att möta barn som utsatts för våld. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed, ERIC och PsychINFO. I dessa databaser identifierades 184 artiklar. Efter kvalitetsgranskning enligt Caldwell inkluderades 13 artiklar. En tematisk analys utfördes i nio steg för att koda data. Resultat: Skolsköterskors erfarenheter vid möten med barn utsatta för våld präglas av oro, rädsla och etiska dilemman. De upplever svårigheter vid hantering av sexuellt våld och familjemisshandel, samt osäkerhet kring anmälningar till socialtjänsten. Dokumentationen av våld är också problematisk, med oro för missförstånd och stigmatisering. Samarbete med kollegor och myndigheter ses som avgörande för att ge stöd och skydda barnet. Skolsköterskor arbetar för att bygga förtroende genom lyhördhet och engagemang, och betonar vikten av utbildning och erfarenhet för att hantera svåra situationer professionellt. Slutsats: Studien visar att skolsköterskor upplever känslomässiga och praktiska utmaningar i att hantera barns utsatthet för våld.. Bristande samarbete med socialtjänsten och svårigheter med dokumentation skapar frustration. Hälsosamtalet anses centralt av skolsköterskor för att upptäcka utsatta barn. Erfarenhet och ett personcentrerat förhållningssätt underlättar arbetet, men mer utbildning och resurser behövs. Resultatet kan användas för att förbättra och utveckla rutiner som stödjer elevhälsans våldsförebyggande arbete.