Separationsprincipens "nya" gränser: En analys av NJA 2011 s. 429

Abstract

Inom svensk aktiebolagsrätt har en central princip länge varit att avtal endast binder parterna och saknar aktiebolagsrättsliga verkningar, en princip som också är känd som separationsprincipen. Principen har länge varit föremål för omfattande diskussioner i den juridiska doktrinen, men har endast sparsamt behandlats i förarbeten och praxis. Fram tills år 2011, då Högsta domstolen för första gången uttryckligen refererar till och behandlar denna princip. Denna uppsats utforskar de föränderliga gränserna för separationsprincipen i svensk bolagsrätt, med ett huvudsakligt fokus på att utröna vad Högsta domstolen faktiskt ger uttryck för i NJA 2011 s. 429 och vad de praktiska effekterna av avgörandet är. Genom att undersöka hur Högsta domstolen motiverade sitt domslut genomförs en form av mönsteranalys för att förstå det rättsläge som Högsta domstolen dömer efter, och därmed etablerar. Med hjälp av tankar och tolkningar i efterföljande juridisk doktrin ritar uppsatsen upp gränserna för separationsprincipen tillämpningsomfång i syfte att klarlägga vart gränserna för aktieägarnas avtalsrättsliga autonomi går och vilka kriterier som ligger till grund för begränsningen av deras avtalsfrihet i vissa frågor. Uppsatsens slutsats visar att även om principen traditionellt har begränsat aktieägarnas möjlighet att reglerna de interna rättsförhållandena inom aktiebolaget och dess organ, har den nu utökats till att skydda vissa lagstadgade rättigheter och skyldigheter från att kringgås genom privata avtal. Separationsprincipen har därmed gått från att vara en variant av principen om avtalets subjektiva gränser, till en skyddsprincip för olika aktiebolagsrättsliga aktörer. Slutligen innehåller uppsatsen även en översiktlig granskning av vilka praktiska effekter detta har på avtalsfriheten för aktieägare, och visar på att den sannolikt är betydligt mer begränsad än tidigare trott. Denna granskning följs sedan av en reflektion kring hur olika aktörer, så som aktieägare, jurister och dömande organ, bör och sannolikt kommer att agera som följd av det nya rättsläget.