Encro(ach)chat - EU-domstolens intrång i den svenska bevisrätten

Abstract

Ett fungerande straffrättsligt samarbete mellan EU:s medlemsstater är väsentligt för att EU ska kunna erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I takt med att den organiserade brottsligheten ökar blir detta allt viktigare. Ett av de verktyg som EU implementerat för att främja en effektiv hantering av den gränsöverskridande brottsligheten är direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området. Det antogs i syfte att utgöra ett övergripande system för gränsöverskridande bevisinhämtning och har bl.a. kommit att få stor betydelse för översändande av bevisning som hämtats in från den krypterade kommunikationstjänsten Encrochat. Därutöver finns det delar av det straffrättsliga samarbetet som EU förvisso har tilldelats befogenhet att reglera, men som har lämnats orört. En av dessa är reglering avseende ömsesidig tillåtlighet av bevisning i straffprocessen. EU:s medlemsstater har ansett att en harmonisering av bevistillåtlighet i EU skulle strida mot såväl subsidiaritets- som proportionalitetsprincipen. För svensk rätt skulle en EU-rättslig reglering avseende bevistillåtlighet stå i strid med den ordning som präglar den nuvarande bevisrätten, nämligen den fria bevisprövningens princip. Den 30 april 2024 tog EU-domstolen dock saken i egna händer. Trots medlemsstaternas ovilja att införa reglering på området skapar domstolen i mål C-670/22 (Encrochat-målet) en bevisregel i form av ett självständigt bevisanvändarförbud med grund i direktiv 2014/41/EU. Uppsatsen undersöker de rättsliga effekterna av bevisregeln på två nivåer, nationell (svensk) nivå och EU-nivå. Efter en analys av bevisregelns konstruktion kommer uppsatsen fram till att användarförbudet inskränker medlemsstaternas nationella processuella autonomi. Den tilltalades rätt till en rättvis rättegång och ett rättvist förfarande stärks på sätt som går utanför det som såväl EKMR som EU-stadgan, i relation till direktiv 2014/41, ger uttryck för. För svensk rätt innebär användarförbudet en förskjutning i vilken funktion som präglar den nuvarande bevisrätten. Bevisrättens brottsbekämpningsfunktion försämras till fördel för rättssäkerheten. EU-domstolen verkar rättsskapande, och öppnar upp en dörr som tidigare har varit stängd. Den initierar ett ofrivilligt paradigmskifte inom EU-rätten vilket uppsatsen belyser och problematiserar ur ett antal olika aspekter.