Baksidan av att gynna arbetsförmåga: En normkonfliktsanalys av bedömningen av aktiviteter under aktivitetsersättning i ljuset av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Abstract

I denna uppsats görs en analys av de normkonflikter som finns mellan Försäkringskassans bedömning av aktiviteter under aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga enligt 33 kap. 21 § SFB, och svenska åtaganden enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Bedömningen handlar om en aktivitet kan antas ha en gynnsam inverkan på den försäkrades medicinska tillstånd, vilket kan strida mot CRPD:s rättighetssyn som förkastar medicinska definitioner av funktionsnedsättningar. Sverige har fått kritik av FN:s funktionsrättskommitté för arbetsförmågebegreppet. En analys av normkonflikter med teorin om olikheternas dilemma kan peka ut brister i regelns uppbyggnad.

För att kunna genomföra undersökningen fastställs först innebörden av de bärande byggstenarna i aktivitetsersättningsregeln. Därefter genomförs en traktattolkning för att klargöra funktionsrättskommitténs kritik mot arbetsförmågebegreppet i relation till CRPD, för att innehållen ska kunna ställas mot den svenska regeln i normkonfliktsanalysen.

Slutsatsen består främst av de funna normkonflikterna. För det första inbegriper arbetsförmågebegreppet en konventionsstridig kausalitetsbedömning mellan medicinska och sociala faktorer. För det andra genomsyras rekvisitet “gynnsam inverkan” av en icke tillåten medicinsk förbättringspotential. För det tredje genererar inte aktivitetsbegreppet ensamt normkonflikter, men utgör en del av själva gynnanderekvisitet. Den gemensamma nämnaren hos normkonflikterna är att den försäkrade reduceras till sin funktionsnedsättning i medicinska termer. Egna reflektioner och utblickar mot framtida forskning avslutar studien.