Det finns alltid en gräns man inte får överträda men man kan tänja lite” – Hur kuratorer inom öppenvårdspsykiatrin förhåller sig till ramar, rambrott och professionalitet i behandlingsrelationer.

Abstract

Syftet med studien var att, med resultat från återhämtningsforskning som utgångspunkt, undersöka hur kuratorer inom öppenvårdspsykiatrin förhöll sig till ramar och gränser i behandlingsrelationer. Uppsatsens frågeställningar rör dels hur kuratorer definierar och förhåller sig till ramar och gränser samt rambrott och gränsöverträdelser i en professionell behandlingsrelation och dels hur de resonerar kring detta i förhållande till sin professionalitet.

Kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju kuratorer genomfördes och empirin analyserades utifrån en ad hoc metod där meningskategorisering och meningskoncentrering kombinerades. Uppsatsens teoretiska perspektiv utgick från Asplunds teori om social responsivitet och Topors vidareutveckling av begreppen abstrakt och konkret socialitet.

Studiens resultat visade att kuratorerna ser på ramar och gränser som något som utgör en grundval för en behandlingsrelation och att överträdelser ska ske utifrån en restriktiv hållning. En klar majoritet av kuratorerna ansåg att det inte var professionellt att göra rambrott och gränsöverträdelser. Slutsatsen var att de flesta av kuratorerna i sitt förhållningssätt till ramar och gränser hamnade nära en beskrivning av den traditionella abstrakta formen av professionalitet. Empirin antydde dock att flera av dem i vissa situationer kunde anta en konkret form av professionalitet.