Forskning och utveckling i skatterätten: En kritik av FoU-avdrag på socialavgifter

Abstract

Stimulering av forskning och utveckling genom skatteincitament har under de senaste decenierna varit ett omtalat samtalsämne inom både politiken, ekonomin och skattejuridiken. År 2014 presenterades ett nytt avdrag på arbetsgivaravgifter och allmänna löneavgifter för anställda som jobbar med forskning och utveckling. År 2024 så fick detta avdrag sin egen lag, Lag (2023:747). Avdraget, som i denna uppsats kallas FoU-avdraget, har som syfte att vara ett skatteincitament som ska öka både antalet företag som väljer att investera i forkning och utveckling samt mängden investringar som företagen gör. Avdraget skulle vara särkilt riktat till små och medelstora företag. Avdraget har dock sedan flera år tillbaka kritiserats för att inte vara effektivt samt att det inte uppnår den önskade effekten som skatteincitamentet var ämnat att uppnå. Denna uppsats syftar till att kritiskt analysera FoU-avdraget för att fastslå avdragets brister, särkilt i förhållande till rättsprinciperna om legalitet och likformighet. Uppsatsen tittar närmare både på lagtexten och förarbetenas utfromning och vilka brister som går att finna i dessa. Även domstolarnas och Skatteverkets tillämpning av avdraget granskas kritiskt för att identifiera brister i deras tillämpning. Till sist presenteras även förslag på lösningar på de identiferade bristerna.