Att benämna det onämnbara. Systemisk-funktionell analys av myndighetstexter om barnmisshandel

Abstract

Barnmisshandel är ett känsligt och skrämmande fenomen. Mörkertalet är stort och många barn faller mellan stolarna trots att de har kontakt med samhällsnyttan genom hela uppväxten. I den här undersökningen använder jag ideationell och interpersonell grammatisk analys för att undersöka hur barnmisshandel konstrueras i två myndighetstexter: Socialstyrelsens text Barn som far illa eller riskerar att fara illa: En vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälningsskyldighet och ansvar och Västra Götalandsregionens medicinska riktlinje RMR Spädbarnsmisshandel. För att göra detta placerar jag in texternas mer framstående referenter i aktantmodellen och visar hur misshandeln realiseras som ett händelseförlopp där olika inblandade personer tilldelas roller med olika nivåer av ansvar och agens. Mitt fokus är de språkliga val som uttrycker texternas referenter, satsernas processkärnor och modalitet. Jag visar att hälso- och sjukvårdspersonalen får höga ansvarskrav som den hjälte som ska rädda barnet ur misshandeln, medan förövaren ges förhållandevis litet ansvar och realiseras främst som en dold referent i grammatiska metaforer för misshandeln, istället för att framträda synligt med egen agens i texten. Barnet döljs ofta också i metaforer, men framträder grammatiskt som misshandelns passiva offer i de fall hen realiseras kongruent.