”Jag har öppnat Pandoras ask och hon är mitt ansvar nu, då måste jag veta vad jag ska göra” - En kvalitativ studie om kuratorers upplevelser av att bemöta och arbeta med kvinnor som har eller är utsatta för våld i nära relation

Abstract

Studiens syfte var att undersöka kuratorers upplevelser av att möta och arbeta med våldsutsatta kvinnor, samt att identifiera de faktorer som kuratorerna ansåg vara viktiga i detta arbete, liksom att analysera de utmaningar som förekommer. Resultatet grundar på nio semistrukturerande intervjuer med kuratorer från olika geografiska områden i Sverige, verksamma inom hälso-och sjukvård, socialtjänst och ideell organisation. Empirin analyserades genom tematisk analys, en kvalitativ metod. Resultatet har analyserats med hjälp av tre teoretiska begrepp; traumatiska bandet, normaliseringsprocessen och handlingsutrymme. Studiens resultat betonar en gemensam uppfattning bland kuratorerna; för att identifiera våldsutsatta kvinnor krävs att frågor om våld ställs, inte enbart av kuratorer utan av flera olika yrkesgrupper, och att detta görs på ett adekvat och empatiskt sätt. Trots att det finns etablerade rutiner för professionella att ställa sådana frågor, brister detta. En annan gemensam uppfattning var vikten av att bemöta våldsutsatta kvinnor med empati, flexibilitet, lyssnande och stöttning för att skapa en känsla av trygghet. Kuratorernas tillvägagångssätt, erfarenhet samt kunskap framhävdes som avgörande för ett framgångsrikt bemötande och arbete. Teoretiska perspektiv spelar ofta en viktig roll i kuratorernas arbete då många kvinnor har genomgått en normaliseringsprocess och utvecklat olika känslor som påverkar dem och skapar det traumatiska bandet. Kuratorerna beskrev hur de anpassar sitt tillvägagångssätt baserat på kvinnans berättelse och behov och hur de är beroende av deras eget handlingsutrymme. En central slutsats är att behovet av fler stödinsatser och resurser för våldsutsatta kvinnor behövs, samt att fler yrkesgrupper som möter dessa kvinnor behöver öka sin kunskap för att hantera dessa ärenden och samverkan effektivt. Detta utgör en betydande utmaning för kuratorerna och begränsar deras handlingsutrymme, vilket i sin tur kan påverka kvinnors möjligheter till stöd och hjälp negativt.